Löpning och twittergemenskap

Jag har länge levt med tanken att jag vill springa en maraton. Egentligen vet jag inte riktigt varför, men det handlar väl om att finna utmaningar, se vad kroppen orkar med och att det är bra för kropp och hälsa i största allmänhet. Eller så var det helt enkelt en del i min trettioårskris som jag kände att jag behövde avsluta innan jag snart blir fyrtio.

Så nu i år skulle det bli av. En kompis tyckte att jag skulle sluta snacka och börja leverera istället. Sagt och gjort så anmälde jag mig till Stockholm maraton för ett halvår sedan (sprang en halvmara i höstas).

För den som inte tränat inför en mara så kan jag berätta att det är bitvis rätt slitigt. Särskilt när man skall öka sin träningsintensitet och börja kliva upp emot längder på 20-30 kilometer (i alla fall en gång i veckan). Det kan vara tråkigt att rycka upp sig ur tv-soffan efter barnen gått till sängs för att ge sig ut på ett långpass i februari, även om det alltid är värt det efteråt. Dessutom sliter det på kroppen och jag har haft lite problem med förkylning, vader och hälar.

Och det är här twittergemenskapen kommer in. Via taggen #löpning har jag kommit i kontakt med några andra löpare - både mer erfarna och de i liknande situationer. Det har varit otroligt värdefullt. Via exempelvis @krissen och @konradkrabba har jag fått råd och support kring rehabilitering, träning och hälsa. Jag minns särskilt när jag hade fått problem med hälsenorna. Då var det de som hjälpte mig vidare. Även @ekfors och @sadsmile har jag följt och låtit mig inspireras av.

På upploppet inför maran kom jag i kontakt med @eesroth, @johanbrodin, @42kilometer och vi supportade varandra genom krämpor och klädval.

Hade jag inte haft de här twittervännerna hade träningen och uppladdningen blivit både klart tråkigare och sämre. Om jag inte visste att @eesroth hade hosta och @42kilometer också var risig sista veckan, samtidigt som jag själv var riktigt förkyld är det tveksamt om jag ställt mig på startlinjen.

Och de har dessutom redan börjat hjälpa mig upp ur postmarasvackan.

Så den som säger att Twitter är på låtsas - börja löpa och hooka upp med en del likasinnade så får ni se.

Ps. Jag vet att @johanbrodin har en artikel på gång till Runners World (2010:8) om löpning och sociala medier. Den ser jag fram emot. Ds.

Försvinner våra tweets? Nej, allt finns lagrat och Google jobbar på det.

En kollega hade för ett tag sedan ett problem med att få tag på det tweets som publicerats i anslutning till en konferens som hölls här vid Humanistiska fakulteten, Umeå universitet. I ex.vis TweetDeck såg det ut som om de helt enkelt försvunnit. Jag har själv funderat över samma fråga – så jag försökte reda ut vad som gäller – försvinner tweetsen eller vad händer med dem?

Jag kastade ut frågan på Twitter och några gav tipset att kontinuerligt spara sin historik och bygga ett eget arkiv(länk via Mashable, eller ReadWriteWeb). Tipsen är att använda t.ex. Tweet Scan Data, Twapper Keeper, eller Twistory för detta.

Anledningen till att man skall skapa sina egna arkiv är att tweetsen försvinner efter ett tag. Från början sparades de i ca en månad men numera i drygt en vecka - ReadWriteWeb skriver: "What that means is something tweeted prior to a week and a half ago can never be retrieved via search.twitter.com. That's bad for users and it's definitely bad for data-mining."


Det känns ju inte särskilt tillfredsställande eller egentligen sannolik. Twitter bör helt enkelt vara en för god informationskälla för att försvinna. Och misstanken visade sig vara korrekt. Den 14 april i år tillkännagav Library of Congress via Twitter att man fått i uppgift att förvalta hela twitterarkivet - sedan mars 2006. Det omskrivs på ett antal ställen på webben, se t.ex. Twitters egen blog. Där skriver man också att Google är inblandad i att utveckla ett sökverktyg för tweets där man kan återskapa statistik för twitterflöden - och mycket riktigt, Google körde i våras ett experiment för att testa fuktionaliteten i det man kallar för Google Replay. För tillfället är den offentliga delen av testningen avslutad, men troligtvis kommer vi snart att se ett nytt Googleverktyg för sökning i Twittersfären.

Så, m a o, tweets försvinner inte, de finns allihop hos Library of Congress. I nuläget ser det svårt ut att få tillgång till dem, men Google jobbar på det.

Om det är någon som har mer info - låt mig gärna veta.

Varför den här bloggen?

Min huvudsakliga blogg finns som jag nämner ovan på churchandinternet.wordpress.com. Den är nära knuten till mitt jobb och ett väldigt specifikt område - dvs kyrka och nätet. Ibland känner jag att det finns annat jag skulle vilja skriva om och låta hela världen ta del av, så därför startar jag den här bloggen. Jag skulle vilja att den här bloggen blir mer personlig och spretig.

Jag kommer troligtvis inte vara särskilt aktiv här (det är åtminstone inte min plan, men jag har ändrat mig tidigare), utan i nuläget ser jag det mer som ett komplement till mitt twitterkonto, och det ger mig möjligheten att utveckla resonemang som tar större plats än 140 tecken.

Då kör vi.